|
KEBNEKAISE
1971 åkte Kenny
Håkansson på en turné som bl a förde honom rakt in i famnen
på spelmännen Björn Ståbi och Pers Hans Olsson. Genom dem upptäckte han, i
likhet med många andra unga musiker på den tiden, rikedomen i den
svenska folkmusiken. Därmed föddes Kebnekaise,
en av de första grupperna som med elektriska instrument och med den
progressiva rockmusiken som grund utvecklade egna tolkningar av det
svenska musikarvet, helt i enlighet med tidsandan.
Affischen till den första Gärdesfesten, det som ofta räknas som
inledningen av progg-eran och den svenska musikrörelsen, pryddes av en
spelman. Stockholms ungdomar började flockas i Bingsjö, Contact,
Skäggmanslaget och andra grupper rev genre-murar. I början av sjuttiotalet
turnerade Kebnekaise året
om, gruppens medlemmar byttes ut nästan hipp som happ, det var som ett
musikaliskt kollektiv som hittat en ton som bar för evigt.
Men tiderna förändrades, musikrörelsen politiserades och plötsligt
tystande liksom musiken.
1978 sa
Tommy Rander, ledande ideolog inom musikrörelsens Göteborgsklan, om Kebnekaise: "Ett flumgäng som lever kvar i 69-70 års
Gärdesromantik är en kolossal belastning för musikrörelsen".
Och ställde väl därmed frågan om hur nyttiga Kebnekaise var för
folkets rättfärdiga kamp?
Förmodligen inte alls. I alla fall om man
föreställer sig att musiken man drömmer, dansar och älskar till är
helt betydelselös för vilka vi är och vilka vi blir.
I Kebnekaise på FFF 2002
ingår;
Kenny Håkansson, gitarr
Mats Glenngård, fiol
Ingemar Böcker, gitarr
Göran Lagerberg, bas
Thomas Netzler, också bas
Hassan Bah, slagverk
Pelle Ekman, trummor
| Fredag Stora scenen 19.00 |
|