<%@LANGUAGE="VBSCRIPT"%>

KEBNEKAISE

1971 åkte Kenny Håkansson på en turné som bl a förde honom rakt in i famnen på spelmännen Björn Ståbi och Pers Hans Olsson. Genom dem upptäckte han, i likhet med många andra unga musiker på den tiden, rikedomen i den svenska folkmusiken. Därmed föddes Kebnekaise, en av de första grupperna som med elektriska instrument och med den progressiva rockmusiken som grund utvecklade egna tolkningar av det svenska musikarvet, helt i enlighet med tidsandan.
Affischen till den första Gärdesfesten, det som ofta räknas som inledningen av progg-eran och den svenska musikrörelsen, pryddes av en spelman. Stockholms ungdomar började flockas i Bingsjö, Contact, Skäggmanslaget och andra grupper rev genre-murar. I början av sjuttiotalet turnerade Kebnekaise året om, gruppens medlemmar byttes ut nästan hipp som happ, det var som ett musikaliskt kollektiv som hittat en ton som bar för evigt.
Men tiderna förändrades, musikrörelsen politiserades och plötsligt tystande liksom musiken.

1978 sa Tommy Rander, ledande ideolog inom musikrörelsens Göteborgsklan, om Kebnekaise: "Ett flumgäng som lever kvar i 69-70 års Gärdesromantik är en kolossal belastning för musikrörelsen". Och ställde väl därmed frågan om hur nyttiga Kebnekaise var för folkets rättfärdiga kamp? 
Förmodligen inte alls. I alla fall om man föreställer sig att musiken man drömmer, dansar och älskar till är helt betydelselös för vilka vi är och vilka vi blir.

I Kebnekaise på FFF 2002 ingår;
Kenny Håkansson, gitarr
Mats Glenngård, fiol
Ingemar Böcker, gitarr
Göran Lagerberg, bas
Thomas Netzler, också bas
Hassan Bah, slagverk 
Pelle Ekman, trummor

 | Fredag  Stora scenen 19.00 |