Artister
Gotlänningen och soulkungen gör ruggigt elegant musik med massor av stil och känsla. Hans skivproduktion – sju album och en samlings-cd från debuten ”Hello!” år 1987 till ”Spirit” 1999 – visar en artist i ständig utveckling. Han värjer sig konsekvent mot att tvingas in i formattänkande. Det senaste albumet är en laddad kombination mellan soulens kättja och själens längtan efter renhet, recensenterna associerar till allt mellan Isley Brothers och Joni Mitchell. På frågan om han inte själv tycker att han borde få någon form av utmärkelse för att så framgångsrikt ha lanserat soulmusiken i Sverige säger Eric Gadd: ”Nej, det vore lite kaxigt kanske. Men när min musik kom var det lite märkligt musikklimat i Sverige. Afro-amerikansk musik var underrepresenterad, men nu har det ju verkligen svängt. Jag kan inte sticka under stol med att jag nånstans blev fostrad under Minneapolisperioden, där det var ett slags möte mellan svart och vit musik. High School-rock i ena sekunden och stenhård funk i den andra sekunden och Smokey Robinson-soul i den tredje. Det där älskade jag”. I Eric Gadds musik, och kanske ännu tydligare i hans texter, sker ständiga möten mellan yta och djup. Å ena sidan ergonomiskt designad, sval och distanserad popsoul, å andra funkigt råsväng. Däremellan svidande vackra ballader. ”Holy Water” på senaste albumet skrevs efter en förfrågan om ett bidrag till nya upplagan av den katolska psalmboken. Artister som Eric Gadd – och efterföljare som Eagle Eye Cherry, Robyn, Lisa Nilsson m fl – tar visserligen avstamp i en annan tradition. Men transformerar, transponerar, ger den nya uttryck och returnerar den med en omisskännlig känsla av nordiskt ljus. Och kanske vemod. | lördag - Stora scenen 23.00 | För
ytterligare information: |
ERIC
GADD